Alla Guds löften, de har sitt ja i honom. När vi uttalar vårt "amen", ger vi ära till Gud genom honom.

När Paulus skriver sitt andra brev till församlingen i Korint var han glad över att de hade vänt om från sina ”mindre hedervärda” handlingar. Paulus hade varit tydlig i sitt tal till församlingen, något som hade skapat en spänning i deras relation. Han tröstar dem med att Herren förlåter deras överträdelser och betonar att vi som Kristi kropp alla delar lidandena. Men han tröstar dem också med att det i lidandet följer en riklig tröst från Gud, vår Far i himlen.

I nöden står vi tillsammans, men vårt hopp finns hos Gud. Det är också Paulus budskap i detta versavsnitt. När han hade det som mörkast hade han inget annat val än att lita på Herren. Det var endast Herren som kunde rädda honom från den säkra döden.

Gud har gett sitt ja!

Det är i detta sammanhang som Paulus skrev den välkända versen om att alla Guds löften har fått sitt ja. För i Gud finns det inte både ja och nej, för det Han har förbundit sig till står Han fast vid. Vår trygghet i detta är den pant som Herren har gett oss genom den Helige Ande.

Så när vi vänder om från våra synder och söker Herren genom Hans ord, mitt i vår nöd, vet vi redan svaret. För Han har lovat oss, genom den Helige Ande, att svaret är ja! Därför kan vi också med frimodighet säga amen till alla Hans löften. Inte för att vi har fått vårt ja, utan för att ära Gud för alla de välsignelser Han har välsignat oss med, för det hopp Han har gett oss om att vi ska ses igen!

Ja och Amen!